Ensidig kost

Det är många som har det lite bekymmersamt med maten. Det kan vara svårt att äta viss mat p.g.a. konsistensen, färgen, smaken, hunger- och mättnadskänsla eller kanske motivation.
Vi hade en sån period när vår tjej var ungefär mellan 3-10 år. Vad svårt det var att få hjälp! Vi fick höra att barn gör så och att dom får i sig det dom behöver, och så är det ju, i vanliga fall. Men varför ska det vara så svårt att förstå att det inte är som ”i vanliga fall” när man har autism?

När jag sökte läkarhjälp för jag var orolig för att vår tjej hade näringsbrist (hon var väldigt mager, kräktes ofta, tappade hår och blödde näsblod) så fick jag svaren att barn i Sverige inte svälter, och att svensk mat är näringsriktig. Sen att vår tjej bara åt makaroner lyssnade han inte på. ”Barn gör så”
Så vi började träna, och det tog flera år, men idag äter vår tjej nästan allt och vi är inte oroliga längre. I små, små steg utökade vi variationen i maten och fick henne att smaka på olika saker.

Annonser

Äta tillsammans eller ensam?

Ibland är det svårt för ”vanliga familjer” att förstå vårt annorlunda liv, och varför vi gör som vi gör. T.ex. varför vi inte äter tillsammans hela familjen. När vår tjej var liten hände det ofta under en period att hon satt på golvet, framför sin spegel, och åt middag. För då åt hon, och hon var lugn.

Nu vet vi att vi gjorde rätt, men då kände vi oss ifrågasatta. Många jämför med ”vanliga barn” och att man liksom ”ska” äta tillsammans med sina barn för att det är viktigt. Men… viktigt för vem? För oss är det viktigare att vår tjej mår bra än att hon gör som andra tycker att det ska vara.

%d bloggare gillar detta: